Premiär på spikmattan

spikarnaJa, så har årets första månad redan passerat. Detta var mer än vanligt alla goda föresatsers nyår. Den här gången har jag fokuserat ganska mycket på hälsan, sunda matvanor, motion gympa osv. I nästan hela mitt liv har jag kämpat med mer eller mindre övervikt utan att ha varit direkt fet. Det blir inte lättare med åren. Men det har känts som en kamp mellan mig och min kropp som jag nästan aldrig varit det minsta nöjd med.
Men nu har jag varit med om något nytt. Ska bli intressant att se om det håller sig.
Jag fick en spikmatta av min dotter i julklapp. Jag provade den nyligen med viss bävan och ska erkännas en rejäl tröja på mig. Då var det inte alls obehagligt, tvärtom. Jag passade på att meditera eller vad det nu är jag gör. I alla fall slappnade jag av fullständigt och mina tankar for iväg på sitt håll helt av sig själva. Under den här stunden kom jag att sluta fred med min kropp. Jag kom fram till att jag och min kropp egentligen älskade varandra även om vi inte visat det så mycket. Vi hade ett givande resonemang där jag påpekade för kroppen att den skulle lyssna på mig när den försökte få mig att sätta i mig fel saker och kroppen tyckte att jag borde lyssna på den när jag fick för mig sätta i mig godis och vin bara för att jag tyckte det var trevligt eller kände mig stressad eller bara villa mysa. Vi kom fram till vårt ömsesidiga beroende av varandra. Min existens utan min kropp är högst osäker och min kropp är definitivt rökt utan min existens.
Efter den här litet absurda vad jag kallar meditationen känns det faktiskt betydligt mer avslappat. Jag har inte haft just något godissug och ätit ganska måttligt. Nåja, det har bara gått en vecka och inget syns på vågen men det känns alldeles väldigt bra. Jag och min kropp har båda taggat ned så att säga. Om det innebär status quo eller litet viktminskning så småningom känns plötsligt inte lika viktigt.