Pelle Svanslös på Intiman

Pelle Svanslös på IntimanVi har varit med våra barnbarn 5 och 6 år på barnteater. I höstas när Pelle Svanslös och tempelkattens gåta hade premiär var det 70 år sedan Gösta Knutsson gav ut sin första bok om Pelle Svanslös. Det var en trevlig föreställning med lagom delar sång, dans och tal och en viss interaktivitet som fungerade utmärkt. Den till stor del förstås mycket unga publiken deltog intensivt när de skulle och var lugna och intresserade i övrigt. Jag är inte helt säker på att Gösta Knutsson skulle ha känt igen den Måns som finns på Intiman idag. Det var en väldigt annorlunda Måns, litet förvånad blev man när han dök upp på scenen men han gjorde ett starkt intryck ock kanske den man minns mest efteråt. Pelle och Maja Gräddnos stämde väl med förväntningarna. Det som slog mig, var att det var nästan mer mor- och farföräldrar än föräldrar där och de föräldrar som fanns hade ofta med sig en mor- eller farförälder som antagligen hade skaffat biljetterna. Det stärker min känsla av att vi 40-talister är viktiga, vad gäller att föra kulturen vidare till den yngsta generationen. Även om dagens mor- och farföräldrar ofta är mer aktiva och upptagna än tidigare generationers, har de som regel mer tid att ägna sig åt den här typen av aktiviteter med sina barnbarn än vad deras barn kanske har. På 70- och 80 talet ökade utbudet av barnteater väsentligt och många av oss som bodde i Stockholm hade tillgång till ett ganska bra utbud och vi tog med barnen på teatern emellanåt. Jag tycker att det är roligt att se att så många av oss fortsätter med våra barnbarn.