GTD -Getting Things Done

Vad är det som gör att mycket går i perioder? Så svårt det är att få tiden att räcka till allt som är roligt och spännande. Men man får ändå vara glad åt att det är så det känns. Det tycks vara alltför många som har svårt att få dagen att gå och inget är riktigt roligt.

Nu är jag här igen i alla fall med ambitionen att skriva litet av o till. Det var länge sedan sist.

Som framgår av ovan har jag på sistone haft en del funderingar kring tid och planering av denna vilket har medfört att jag har ägnat mig en del åt att försöka göra något åt detta.

Nu är jag på väg hem efter att tillsammans med Birger, min man, ha tillbringat några härliga dagar hos barn och barnbarn på Öland. Det har varit jätteroligt med bl.a. cirkusbesök, inköp av balanscyklar, allmänt kallat springcyklar till 3,5 år gamla tvillingar. Dessa är en slags småbarnscyklar utan trampor! Jag hade aldrig tidigare hört talas om dessa.

 

 

 

 

Men jag har också ägnat en del tid åt att på nytt sätta mig in i GTD, Getting Things Done. David Allen har gett ut en klassiker och bästsäljare för många år sedan med samma namn. Han myntade ju begreppet GTD som en metodik för att få rätt saker gjorda i rätt ordning.

Jag skaffade en app för min älskade iPad, Toodledo heter den. Även om det låter som något för barn är den synnerligen väl genomtänkt för att med hjälp av dagens elektroniska prylar. Den fungerar lika bra på Iphone, pc o Mac också och finns sannolikt även för Android. Den går att göra hur enkel eller komplicerad som helst. Jag har nog gjort den litet väl komplicerad, vi får väl se hur det fungerar i praktiken nu när jag börjar använda den på allvar. Det visar sig när man verkligen tänker igenom allt man vill, bör, bör helst och måste göra så blir det en hel del. Inte underligt att många saker som man verkligen vill göra kommer man aldrig fram till genom en litet oplanerad prioritering. Det gäller ju samtidigt att inte överarbeta sådana här listor så att inmatandet i sig blir alltför tidskonsumerande. Just nu känns det dock riktigt bra att ha fått en överblick. Lustigt nog känns behovet av ett sådant här system minst lika stort som förr då jag både arbetade mycket mer och hade familj hemma med tre barn med alla sina aktiviteter.

Pelle Svanslös på Intiman

Pelle Svanslös på IntimanVi har varit med våra barnbarn 5 och 6 år på barnteater. I höstas när Pelle Svanslös och tempelkattens gåta hade premiär var det 70 år sedan Gösta Knutsson gav ut sin första bok om Pelle Svanslös. Det var en trevlig föreställning med lagom delar sång, dans och tal och en viss interaktivitet som fungerade utmärkt. Den till stor del förstås mycket unga publiken deltog intensivt när de skulle och var lugna och intresserade i övrigt. Jag är inte helt säker på att Gösta Knutsson skulle ha känt igen den Måns som finns på Intiman idag. Det var en väldigt annorlunda Måns, litet förvånad blev man när han dök upp på scenen men han gjorde ett starkt intryck ock kanske den man minns mest efteråt. Pelle och Maja Gräddnos stämde väl med förväntningarna. Det som slog mig, var att det var nästan mer mor- och farföräldrar än föräldrar där och de föräldrar som fanns hade ofta med sig en mor- eller farförälder som antagligen hade skaffat biljetterna. Det stärker min känsla av att vi 40-talister är viktiga, vad gäller att föra kulturen vidare till den yngsta generationen. Även om dagens mor- och farföräldrar ofta är mer aktiva och upptagna än tidigare generationers, har de som regel mer tid att ägna sig åt den här typen av aktiviteter med sina barnbarn än vad deras barn kanske har. På 70- och 80 talet ökade utbudet av barnteater väsentligt och många av oss som bodde i Stockholm hade tillgång till ett ganska bra utbud och vi tog med barnen på teatern emellanåt. Jag tycker att det är roligt att se att så många av oss fortsätter med våra barnbarn.